...vilket lite är knäckfrågan i sammanhanget: hur tusan definierar man det som ett mål för den genetiska algoritmen?
Matar man in specifika rytmer man gillar finns väl risken att man bara får ut samma sak igen efter tillräckligt många generationer? Iofs är väl Palles algoritmer mer till för att rikta slumpgenereringen åt intressanta håll snarare än för att uppnå ett specifikt mål.
Slump som verktyg snarare än optimering som slutmål alltså, så i någon mån låter man användarens smak utgöra fitness-funktionen i återkopplingsloopen...
Apropå ämnet:
Jag har haft en del idéer om en neuronnätsinspirerad trummis rätt länge. Sätt upp ett antal noder i 16-stegs-rader, gör kopplingar mellan dem, och för varje steg uppdaterar man vikterna beroende på kopplingarna från det aktiva steget. Lägger man till lite slump/brus och smarta kopplingar (metanoder typ "nästa steg", "steg + 4", kopplingar mellan rader, osv) borde man kunna få rätt intressanta resultat på gränsen mellan kaos och ordning där varje takt subtilt skiljer sig från den innan, men på ett musikaliskt intressant vis.
Men det har fallit på att jag inte orkat ta tag i det, mest för att jag misstänker att det kräver en väldig massa finjustering för att det ska bli intressanta resultat och inte bara antingen rak 4/4 eller totalt slumpmässig triggning. (Men här kan jag se en poäng i att använda lärande algoritmer, för att få rätt vikter för specifika rytmer tex.) Och att det snabbt blir extremt många noder och kopplingar om man vill ha kontroll över sånt som timing, pitch, volym, osv. Svårhanterligt rent gränssnittsmässigt alltså.
Heualia: jag tror det är bättre att starta en ny tråd i musikloungen om du vill prata evolution, strängteori och Star Trek. Känns som det inte handlar särskilt mycket om patternbaserad musik.
