Varför ha en sequencer över huvud taget, spela själv är väl roligare?
Varför ha en trummaskin över huvud taget, spela själv är väl roligare?
Det finns precis samma skäl till att använda patternsequencers baserade på annat än vad användaren matar in: de kan skapa nya sätt att göra musik på, de kan komma upp med sånt man själv aldrig skulle göra, de kan vara intressanta rent intellektuellt, osv. Titta tex på
Newscool till Reaktor, den använder "game of life" som sequencer. Den går att kontrollera, men tvingar en att jobba i andra banor.
/mr diskuterar
evolutionära algoritmer och inte evolution i sig. Det ena hämtar inspiration från det andra, men är inte samma sak. Kaosteori och strängteori har inte särskilt mycket med patternsequencers att göra, det var därför jag tänkte det var bättre att diskutera det i en annan tråd.
+
Det är det här jag menar: du blandar ihop evolution och genetiska algoritmer. Ta och läs länken till Wikipedia ovan. (Genetiska algoritmer är sökalgoritmer, så det är rätt naturligt att de kan användas för att söka.
)
Det är här jag tror att valet av kopplingar gör stor skillnad. Ett stort och dumt neuronnätverk kan lära sig rytmerna man stoppar in, men det är ju hopplöst att gå in och ändra på vikter i efterhand (för man vill ju inte att inmatningen ska vara samma sak som man vill få ut). Har man däremot mer musikaliskt relevanta parametrar borde man kunna gå in och ändra i realtid, och ha någon chans att veta ungefär vad man får ut. Dvs mer som ett sätt att få musikalisk kontroll på annat sätt än att det är nätverket som gör musiken.