Ixion – rolig historia eller norgeskämt?

Vi har testat Ixion, ett snordyrt men intressant högtalarsystem från Norge med många ingångar. Men kan norrmännen verkligen konkurrera med Sonos och smarta högtalare som Apple Homepod?

Hur många högtalarsystem klarar Sverige? Vårt grannland Norge tycker uppenbarligen att det finns utrymme för ett till och skickar Ixion, en dyr och påkostad lösning med intressant design och fokus på ljudkvalitet.

Ixion-familjen består i dagsläget av två produkter. Huvudhögtalaren Ixion Maestro, och den mindre Ixion Solo:2 för att utöka systemet till fler rum. Frågan är nu vem som vill köpa en smart högtalare för 20 000 kronor, och vad man får för den höga prislappen.

Så här tycker jag om Ixion

Ixion hävdar eklusivitet och hög kvalitet på alla fronter, men lever tyvärr inte upp till det utlovade. Ljudet är utmärkt, men i praktiken är högtalarsystemet krångligt att använda och mjukvaran opålitlig. Att stödet för musiktjänster är ytterst begränsat jämfört med konkurrenten Sonos gör inte saken bättre, och med det extremt höga priset är det omöjligt att rekommendera ett köp.

Fördelar
+ Mycket bra och balanserat ljud
+ Gott om ingångar på baksidan
+ Intressant design som står på egna ben

Nackdelar
− Stöd för få strömmande musiktjänster
− Tryckskärmen på högtalaren är nästan oanvändbar
− Den tillhörande appen fungerar dåligt
− Opålitlig; tappar ofta kontakten

Vi börjar med det som är bra. Ljudet är bra. Riktigt bra till och med, vilket naturligtvis är att förvänta sig med tanke att varje högtalare finjusteras manuellt på fabriken. Ixion Maestro har ett brett register med hög detaljrikedom i ljudet, och särskilt vill jag lyfta fram den framträdande och levande basen. Det låter jättetrevligt, det gör det verkligen. Om bara resten av produkten kunde hålla samma höga klass.

Design och utseende

Den rådande trenden just nu är näst intill spartansk minimalism, med tydliga linjer och få utmärkande detaljer – här är både Sonos och Apple ledstjärnor. Ixion går roligt nog tvärt emot den trenden, och huvudhögtalaren Maestro har en mängd skojiga detaljer från de små fötterna den står på till det stora volymreglaget på ovansidan. Sammantaget liknar högtalaren ingenting annat, och den är verkligen inte rädd att ta plats i rummet. Det är klart, en högtalare för 20 000 kronor ska förmodligen synas.

Solo:2 är en mer diskret historia, helt utan reglage och ingångar är den enbart tänkt att kontrolleras via appen och huvudhögtalaren. Båda enheterna är fyrkantiga och står som två klossar i rummet; också det ett uppfriskande brott mot resten av branschens fokus på cylindrar och rundade hörn.

Alla ingångar och några till

Därutöver är Ixion Maestro något av en önskedröm för de som har gott om andra ljudprylar hemma, för det finns gott om ingångar och det går att koppla in det mesta. Maestro har inte bara Bluetooth, Wifi, LAN, USB- och vanlig 3,5 millimeteringång. Här hittar vi också en SPDIF för optisk/digital input, digitalradio (DAB+), en RCA-ingång för att koppla in analoga enheter som vinylspelare, och så en gammal hederlig FM-radioantenn att skruva på för den som vill ratta frekvenser.

Allt detta får verkligen en sladdnörd som mig att le stort inledningsvis. Men hur många sätt att spela upp ljud behöver man egentligen, och hur bra fungerar dessa olika sätt i praktiken? Svaren är: Inte så många, och inte särskilt bra. Ixion-systemet brottas nämlligen med en enorm designmiss i form av en frustrerande tryckskärm, och en synnerligen opålitlig mjukvara i app och högtalare.

Begränsade tjänster

Många ingångar är såklart roligt, men det inbyggda stöder för strömmande musiktjänster är desto mer begränsat. Faktum är att endast Tidal och Spotify finns representerade, den sistnämnda genom Spotify Connect som i princip förvandlar högtalaren till en mottagare för Spotifys egna app. Stödet för Tidal är begripligt – Ixion är tydliga med sitt fokus på de som uppskattar sin digitala musik högupplöst. Däremot är det en ordentlig begränsning att stöd för bland annat Apple Music, Google Play Music, Deezer och liknande saknas.

Via Bluetooth går det såklart att skicka vilket ljud som helst från en mobil eller dator, inklusive nämnda musiktjänster. Men Bluetooth innebär kvalitetsförlust och andra begränsningar så som att enheten måste vara i närheten. Det känns som en nödlösning, och jag hade förväntat mig åtminstone stöd för bättre trådlösa protokoll så som Google Cast och Apples Airplay 2.

En gissning är att de som är mest intresserade av Ixion är de som redan har en stor samling musik hemma, bestående av musikfiler på en NAS eller annan hårddisk och kanske även fysiska skivor som vinyl eller CD. Det som fungerade bäst för mig under mina äventyr med Ixion var helt enkelt att koppla in ett USB-minne med några favoriter i högtalaren och spela upp dessa. Jag hade velat se bättre och mer välfungerande sätt att komma åt alla de strömmande musiktjänster som jag betalar för.

Undermålig användarupplevelse

Men det stora problemet med Ixion är att användarupplevelsen är kantad med så många frustrationer. Den största missen visar sig genast när högtalarens inbyggda tryckskärm ska användas – det är snudd på omöjligt att träffa rätt på skärmen. Tryckytan känns helt felkalibrerad, och det är mer än hälften av gångerna som jag helt missar det jag försöker trycka på, och hamnar någon annanstans eller att ingenting händer.

Själva gränssnittet är inte särskilt dåligt eller annorlunda från något vi sett tidigare; det är samma trädstruktur av menyer, mappar och filer som vi sett alltsedan Ipod-spelarens dagar. Längst ned i högra hörnet av skärmen finns en knapp för att stänga av högtalaren, och bara detta är något som fullständigt diskvalificerar Ixion Maestro. Det är otroligt enkelt att träffa lite snett med fingret och råka komma åt avstängningsknappen istället för till exempel knappen för inställningar eller pausknappen. Resultatet är som förväntat att hela högtalaren stänger av sig! Bara att starta den igen och börja om från början med den snåriga navigeringen.

I inställningarna – om man lyckas trycka sig dit – finns en knapp för att "omkalibrera tryckskärmen", vilket tyder på att Ixions ingenjörer själva upptäckt den här bristen. Att trycka på den knappen gör saker och ting något enklare – nu känns det åtminstone inte som att hela skärmen är kalibrerad med alla tryckzoner en smula till vänster. Det är fortfarande inte enkelt att använda skärmen, men det går. Tyvärr är bara att nästa gång jag använder högtalaren är saker och ting tillbaka på ruta ett igen. Det var länge sen jag blev så här frustrerad över att använda en tryckskärm. Några år av Iphone- och Android-telefoner har lärt oss att tryckskärmar ska vara exakta, responsiva och användbara. Skärmen på Ixion Maestro för oss i det avseendet tillbaka till medeltiden.

Ett bättre alternativ är att kontrollera högtalaren genom Ixion-appen på mobiltelefonen. Här är det inga större konstigheter, förutom att en hel del saker inte går att göra i appen utan kräver direkt input via hgötalarens skärm. Exempelvis att gå in i Inställningarna. Dessutom är appen buggig, och det händer mig flera gånger under testperioden att den plötsligt avslutas.

Buggigheten går för övrigt igen i hela systemet. Vid mer än en gång hände det att Spotify plötsligt slutade spela mitt i en låt, eller att paus-knappen vägrade att ge effekt, eller att Solo:2-högtalaren slutade spela, eller inte hittades av systemet, eller att volymreglaget inte hängde med. Det är helt enkelt alldeles för mycket saker som "bara inte funkar" för att det ska vara särskilt kul att spela musik på den här produkten.

Sammanfattning

Att använda Ixion i praktiken är alltså en besvärlig, uttröttande och rentav frustrerande historia. Då hjälper det tyvärr inte att det går att ansluta vinylspelaren, hårddiskens musiksamling och allt som har en sladd in i högtalaren.

Det bästa med Ixion är ljudet, som är i klass med det bästa som kategorin har att erbjuda. Men! Det låter inte bättre än ett fullt utbyggt Sonos-system, och inte än bättre än två stereokopplade Homepod-högtalare. Det höga priset gör därmed Ixion till ett dåligt alternativ för alla som vill spela upp musik i alla sina rum. Bara Maestro kostar 20 000 kronor, och varje Solo:2 går på ytterligare 7 000. För sådana summor kan du dekorera ditt hem med Sonos-högtalare av alla storlekar, eller införskaffa en försvarlig mängd Homepod-högtalare.

Konkurrenterna har inte samma rika mängd anslutningsmöjligheter, men de har bättre stöd för strömmande tjänster och bättre stöd för trådlösa ljudprotokoll. Om Ixion ska ha en chans på marknaden krävs en ordentlig uppdatering av mobilappen och den övriga mjukvaran. Tryckskärmen måste slutligen bli mer pålitlig; om det inte går genom mjukvaruuppdateringar får vi sätta vårt hopp till version 2.

Jag hoppas Ixion framöver lägger lika mycket fokus på helhetsupplevelsen som på att finjustera själva högtalarsegmenten. Det vore väldigt kul om det kunde finnas en plats på marknaden för ett norskt lyxigt högtalaremärke. Men för ett så högt pris finns det skäl att förvänta sig det bästa, och Ixion är tyvärr inte bäst på många punkter idag.

Skriven av Jakob Nilsson
Kommentarer
7 svar

Vad gör man när Apple utannonserar ett event samma dag som man tänkt lansera sin nya telefon med dunder och brak? Jo, man flyttar eventet.

Vi har fått hem Andreas lagom till ett nytt avsnitt av 99podden. Den här veckan om Huawei Mate 20 Pro och Google som nu inför licensavgifter för bland annat Google Play Store inom EU.

Om det vardagliga slitet börjar kännas kämpigt kan robotkompisen Vector underlätta livet med både charm och praktisk assistans.

Rykten fortsätter påstå att kommande Ipad Pro-modeller byter Lightning-porten mot USB Type-C, och ska bland annat stöda 4K-video ut till externa skärmar.

Apple är inte klara för i år, utan håller ännu ett event 30 oktober, där vi säkerligen får se nya modeller av Ipad Pro.

Tack till Manne23 för detta #nyhetstips!

Den svenska tjänsten Playpilot vill hjälpa alla där hemma i tv-soffan att hitta något gemensamt att titta på. Dessutom fungerar det som en tv-guide till alla de strömmande tjänster som du har tillgång till. 99 går igenom hur det funkar.