Note 9 är telefonen med extra allt

Fjolårets Galaxy Note 8 var en återkomst till god form för Samsungs efter kontroversen med den eldfängda föregångaren Note 7, som kostade företaget både i PR och i rena pengar. Uppföljaren Note 8 tog därför ett steg bakåt i fråga om batteritiden, men telefonen var trots det imponerande och jag utsåg den därför till den bästa Android-telefonen just då i mitt test.

De två färgerna som blir tillgängliga i Sverige. Oceanblå med gul penna och en modell där både telefon och penna är svarta som natten.

Sedan dess har Samsung hunnit lansera Galaxy S9 och Galaxy S9 Plus, där den senare varianten med sina 6,2 tum hamnade snubblande nära Note 8 storleksmässigt. Det spekulerades därför i om Samsung skulle fortsätta med Note-serien eller om de istället skulle släppa det namngivande tillbehöret S Pen till de vanliga Galaxy S-telefonerna istället.

Några sådana planer verkar det inte finnas för tillfället eftersom Samsung slår sig för bröstet med Note 9, en telefon som är fylld till bredden med imponerande komponenter, funktioner och kapacitet. Imponerande specifikationer behöver inte betyda särskilt mycket i praktiken, men i fallet med Note 9 motsvarar den praktiska upplevelsen faktiskt de imponerande specifikationerna.

Nytt i det yttre

Samsung Galaxy Note 9 är vid en första anblick förrädiskt lik sin föregångare. Det är först när man vänder blicken till telefonens baksida som man kan identifiera telefonen mer uppenbart eftersom fingeravtrycksläsaren nu flyttats till under kameradelen. Just placeringen av denna har varit en källa för kritik med både Galaxy S8, Note 8 och S9, och den nya placeringen gör helt klart fingeravtrycksläsaren lättare att använda. Den är tyvärr lite väl liten vilket ibland kan göra det svårt att naturligt finna den med fingret.

En annan liten men viktig förändring är att Samsung har slipat kanterna på chassit så att formen sluttar något mer inåt än tidigare. Det kanske låter som en minimal estetisk förändring, men det gör faktiskt väldigt mycket för passformen. Note 9 är något tjockare och tyngre än föregångaren, men trots detta vilar den bättre i handen och känns smalare än Note 8 just tack vare de slipade kanterna. Överlag känns passformen riktigt lyckad och det är egentligen bara den övre delen av den 6,4 tum stora skärmen som ibland kan vara något svår att nå. Det är å andra sidan ett vanligt problem med de flesta telefoner numera.

I övrigt är det mesta sig likt med både design och funktioner. Telefonen kan låsas upp med både ansikte och ögon, den är vattentät enligt IP68-standarden och har en penna som låter dig rita, teckna, ta skärmdumpar av specifika delar av skärmen, med mera. Insidan har såklart uppgraderats och du får nu en rykande färsk Exynos 9810-krets som kan backas av antingen 6 eller 8 gigabyte primärminne. Det är första gången en Samsung-telefon utrustas med så mycket primärminne, och rymligheten sträcker sig även till lagringsminnet.

Batteri- och lagringskapabel

Instegsmodellen, som är den med 6 gigabyte primärminne, får 128 gigabyte lagring medan toppmodellen med 8 gigabyte primärminne får hela 512 gigabyte lagring. Detta kan dessutom utökas med ytterligare 512 gigabyte via minneskort till galna 1 terabyte, vilket rentav är mer än de flesta bärbara datorer. Den trevligaste ökningen i specifikationerna är dock utan tvekan att batteriets kapacitet har växt till 4 000 milliamperetimmar. Samsung har tydligen återfått självförtroendet efter Note 7-fadäsen, och resultatet är en telefon som konsekvent kan hålla sig igång runt 20 timmar vid normal användning.

Rent prestandamässigt flyter allting på mycket hurtigt. Jag har haft både modellen med 6 gigabyte och modellen med 8 gigabyte primärminne, och i praktiken är det svårt att lägga märke till några signifikanta skillnader. De gånger jag kunnat uppmärksamma skillnader har jag haft flera minnestunga appar igång samtidigt, exempelvis pangarspelet Fortnite samtidigt som jag har tunga webbsidor öppna i webbläsaren, musikuppspelning i Youtube Music och uppdateringar igång i Google Play Store.

I regel använde jag inte mer än 4,5 gigabyte primärminne, så modellen med 6 gigabyte bör räcka för de flesta.

I regel har systemet norpat åt sig runt 4,5 gigabyte primärminne, vilket båda modellerna av Note 9 kan hantera. Men, i takt med att telefonen blir äldre tenderar det att gå åt mer och mer minnesresurser till diverse bakgrundsprocesser som är igång, och då är modellen med 8 gigabyte primärminne mer framtidssäkrad.

Det som framförallt skiljer Note-serien från vanliga Android-telefoner är som bekant pennan som ger familjen dess namn. S Pen har tidigare använts till en rad olika funktioner som går inom kategorin produktivitet, men med Note 9 har den lärt sig ett helt nytt trick: fjärrstyrning via Bluetooth.

Vad det innebär i praktiken är att pennan fått kapacitet för trådlös anslutning på upp till 10 meter. På pennans ena sida finns en knapp som du kan använda för att kontrollera telefonen. Den kan exempelvis användas för att styra uppspelning av en presentation, där ett klick går vidare till nästa bild medan två klick backar till föregående bild. Det kan också användas till att styra uppspelning av video om du har telefonen kopplad till en skärm (mer om detta längre ner).

Tack vare Bluetooth kan S Pen användas för att fjärrstyra vissa appar i Note 9.

Den just nu fiffigaste användningen av nya S Pen är utan tvekan fjärrkontroll av kameran. Med ett klick på pennan tar du en bild, och två klick växlar mellan den bakre och den främre kameran. Detta kan exempelvis användas till att ta en gruppbild när telefonen sitter i ett stativ. Då kan du gå fram till telefonen, se till att fokus och övriga inställningar ser bra ut för gruppbilden och sedan ansluta till gruppen och ta bilden med ett väl dolt klick med pennan.

Detta är de användningsområden som finns just nu, Samsung har också släppt ett utvecklarpaket (SDK) som andra appar ska kunna använda för att använda pennans trådlösa funktioner. I vilken utsträckning detta sker återstår att se, S Pen-funktionerna har hittills inte utökats i någon större omfattning förutom de Samsung själva byggt in i telefonen och deras nära partners som Adobe.

Trådlösa tillbehör som kommunicerar över Bluetooth behöver så klart ett batteri, och för att få in en batterilösning i den smala pennan har Samsung tagit fram ett superkapacitivt batteri. Detta laddar upp pennan när den förvaras i telefonen och när pennan används ska batteriet räcka till 30 minuters användning. Om du skulle råka på soppatorsk tar det bara 40 sekunder att ladda upp pennan igen, vilket gör batterifrågan till ett icke-bekymmer.

I övrigt bekant mjukvara

Bortsett från de nya Bluetooth-relaterade nyheterna har Note 9 inte särskilt många nyheter för den som redan har en Note 8. När du plockar ut pennan ur telefonen får du fram samma luftmeny på skärmens högra del där du kan aktivera de olika penn-relaterade funktionerna, som exempelvis skärmanteckningar, smart markering, meddelanden, med mera. Du kan fortfarande skriva direkt på skärmen när den är låst, vilket också kan vara synnerligen användbart när något behöver antecknas snabbt.

Dessa funktioner är precis lika användbara som tidigare, och en av de stora anledningarna till att Note-användare är produktfamiljen trogen. Några få funktioner har förbättrats något, men det mesta är bekant för den som äger en Note 8. En detalj som förbättrats är AR Emojis, emoji-figurer som skapas genom att läsa av ditt ansikte. Dessa kan nu få animerade bakgrunder, vilket säkert uppskattas av en målgrupp som inte är lika torr och fnöskig som undertecknad.

En annan funktion jag mest tycker är störande är den digitala AI-assistenten Bixby, eller snarare menyerna relaterade till den fysiska Bixby-knappen på telefonens vänstra sida. När du är inne i systemet tar denna knapp bara fram Bixby-menyn, som precis som tidigare samlar kort med smarta summeringar av ditt digitala vardagsliv. Den fungerar bra i sig även om det inte är något jag direkt använder, men om du trycker in den när telefonen är låst möts du av en snabbmeny för Bixby när telefonen låsts upp. Den fysiska knappen är alldeles för lätt att komma åt av misstag när jag tar upp telefonen ur fickan, vilket leder till att jag möts av Bixby-skärmen istället för den app jag använder för tillfället. Jag kan inte räkna hur många gånger jag svurit över att jag fått se den skärmen istället för exempelvis musik-appen när jag velat byta låt.

Dex-docka utan dockan

En av de större nyheterna med Note 9 är att den nu kan användas i skrivsbordsläge även utan Dex-dockan som gav föregångaren detta stöd. I teorin ska detta fungera med alla adapters som konverterar en HDMI-anslutning till USB Type-C-kontakten på telefonen, men i praktiken har jag upptäckt att stödet är ganska känsligt för de adapters eller hubbar som används. När jag testat stödet med olika HDMI-försedda hubbar har Dex-läget startat om i tid och otid, och telefonen har meddelat mig om att det är bäst att använda "äkta Samsung-tillbehör", så du gör förmodligen bäst i att köpa Samsungs egna HDMI-adapter om du vill använda denna funktion.

När du väl får det att fungera är Dex-läget utan docka precis lika smidigt som om du använder den existerande fysiska dockan Dex Pad. Eftersom den fysiska dockan innehåller en kylningslösning som kyler den hårt arbetande kretsen i telefonen blir kapaciteten något nedskalad när Dex-läget används via HDMI-adapter. Antalet app-fönster som kan vara öppna samtidigt skalas ner från 20 till 5, och upplösningen begränsas till 1080p (med Dex Pad-dockan stöds 2K, eller 2 560 x 1 440).

Det finns fortfarande några områden som gör att Dex-läget inte kan ersätta en vanlig arbetsstation, exempelvis bildredigering, men läget är förvånansvärt kompetent. Nu när Note 9 dessutom kan vara utrustad med 8 gigabyte primärminne är prestandan sällan ett problem även om du växlar mellan appar i rasande tempo.

Kameralösningen i Note 9 har ärvts direkt från syskonet Galaxy S9 Plus från tidigare i år. Det innebär dubbla bakre kameror på 12 megapixel vardera, där normalfoto-kameran har en bländaröppning som går så lågt som f/1,5 och den sekundära telefoto-kameran erbjuder 2x zoom och bländaröppning på f/2,4. Precis som med S9 Plus kan kameran även variera bländaröppningen mekaniskt och därmed anpassa fokus på skärpa och insläpp av ljus beroende på den omgivande miljön och vad du försöker fotografera.

Kamerahårdvaran är alltså inte ny från Galaxy S9 Plus, men Samsung säger sig ha justerat mjukvaran och har dessutom kompletterat den med funktioner som nyttjar artificiell intelligens för att förbättra fotograferandet. Dessa funktioner innefattar mönsteranalysen för att identifiera vad du försöker fotografera och anpassa kamerainställningarna efter detta. Det är inte en funktion jag uppskattat eller funnit användbar i någon telefon jag testat, men för dig som gillar det finns det här och verkar vara hyggligt bra på att känna igen typiska foto-objekt.

En annan funktion som är mer direkt användbar är att kameran kan känna igen om människorna du fotograferat blinkade i bilden som togs och meddelar dig om detta i kamerafönstret. Då kan du genast ta om bilden. En relaterad funktion är att kameran kan känna igen om delar av bilden blev suddig och meddela dig om detta, så att du inte i efterhand upptäcker att det där fantastiska fotoögonblicket förstörts av suddighet. Det är trevliga nyheter, absolut, men inga revolutioner direkt.

Något som Samsung inte lyft fram specifikt men som jag reagerat på är att bilderna jag fångat upplevs som betydligt mer verklighetstrogna än Samsungs kameramjukvara annars brukar leverera. Samsungs telefoner tenderar att överdriva kontrasten i bilderna, vilket ser väldigt imponerande ut på telefonernas mäkta fina Super AMOLED-skärmar, men det är också irriterande för den som vill fånga stunden som den är på riktigt. När jag fotograferade med Note 9 reagerade jag på att den fångade bilder snudd på lika verklighetstroget som min Iphone X.

Artificiell intelligens används för att upptäcka om bilden du precis tog kan ha blivit suddig.

Något som Note 9-kameran också hanterar väldigt bra är att återge färger och detaljer i scener som kombinerar flera element som annars kan vara svårt för telefonkameror att hantera. Det kan till exempel vara en soldränkt strand med grönt gräs nära kameran, en sjö med färgövergångar och en himmel med moln och solljus som tillsammans skapar en sammansättning som är knepig att återge bra över hela brädet. Eller en sen kväll med kvällssol som ska återspeglas i regndränkt asfalt där kameror i regel får svårt att bibehålla både skärpa i detaljerna och korrekt färgåtergivning utan brus i övergångarna. Allt detta hanterar Note 9 med bravur, så vad Samsung än gjort för justeringar ser det onekligen ut att fungera. Resultatet blir väldigt bra.

Detsamma gäller videomaterial som också återges mer naturtroget än tidigare. För den som saknar starka färger som sticker ut på skärmen finns det ett bildförbättringsläge som förstärker färgerna. När du spelar upp video i någon av apparna som stöds får du förslag om att aktivera just detta läge. Det förändrar inte filmerna i sig utan bara hur det visas upp på skärmen, vilket helt klart är den bättre kompromissen. Överlag är Note 9 den bästa kameratelefonen jag haft förmånen att leka med hittills.

Bixby Vision har blivit bättre på att identifiera objekt framför kameran, men användbarheten i funktionen är fortsatt tveksam.

Till sist innehåller kameran också Samsungs AI-förstärkta assistent Bixby Vision som kan identifiera objekt framför kameran och föreslå innehåll baserat på detta. Den har helt klart blivit bättre sedan jag testade Note 8 och föreslår nu faktiskt saker som är relevanta för det som visas framför kameran, men jag har fortfarande svårt att hitta en praktisk nytta med Bixby Vision. Då som nu är det en funktion jag leker lite med när jag fått telefonen i hand för att sedan helt glömma bort den.

Samsung Galaxy Note 9 har egentligen tre huvudsakliga målgrupper:

• de som vill köpa en ny bra Android-telefon.

• de som är nyfikna på Note-familjen men avvaktat ett köp.

• de som redan äger en Note 8 och gillar den.

Den som bara vill ha en bra Android-telefon gör bäst i att köpa en Oneplus 6. Den är visserligen inte så värst mycket mindre och har inte riktigt lika bra batteritid, men å andra sidan kostar den mindre än hälften så mycket som den maffigaste konfigurationen av Note 9.

Om du redan äger en Note 8 finns det ganska få nyheter som motiverar ett köp. Det som skulle kunna motivera en uppgradering är den klart förbättrade batteritiden och snabbare hårdvaran, samt den Bluetooth-försedda pennan om du ser potential i vad den kan komma att tillföra i framtiden. Om du fortfarande är nöjd med din Note 8 gör du klokast i att invänta vilka nyheter som kan tänkas tillföras nästa år med en potentiell Note 10.

Om du däremot tillhör målgruppen som är nyfiken på konceptet med en Note-telefon finns det ingen anledning att tveka - Note 9 är en suveränt bra telefon med väldigt användbara anteckningsfunktioner som bonus. De få brister den har är inget som ska avskräcka, och om din plånbok mäktar med det finns det ingen annan telefon som klämmer in så mycket funktioner och kapacitet i ett paket.