Internet ett sätt att ha full kontroll

Johan Wanloo är något så ovanligt som en svensk serietecknarveteran inom datorbranschen. Under 1980-talet gick hans serie Torsten i tidningen Svenska Hemdatornytt, och hans verk har även synts i tidningar som Herman Hedning och Dagens Nyheter. Han är nu en av de serieskapare som distribuerar sina serier via förlaget Egmonts IOS-app Seriecentralen.

Diana Davidsson har studerat på Serietecknarskolan i Malmö och frilansar som illustratör utöver sitt egna serieskapande. För tillfället publicerar hon den pågående äventyrsserien The Protector. I en paneldiskussion om serier på nätet tillfrågades de båda varför de valt att arbeta just i det digitala formatet.

Johan Wanloo: "Jag kommer ju från den traditionella serievärlden, där man tecknade med penna och papper. När jag började publicera "En Brat i skogen" på nätet handlade det mycket om att jag ville göra en lång serie i flera delar med cliffhangers. Innehållet skulle bestå av mycket sex och våld, så jag tänkte att det aldrig skulle gå att få in i en vanlig tidning. Därför valde jag att göra det på nätet."

Diana Davidsson: "För mig handlade det mycket om att jag kom in i en community av likasinnade på nätet, där det fanns en stark gruppkänsla och liksom en publik redan från början. Det var ett amerikanskt forum, så jag är därför mest inriktad på den amerikanska delen av marknaden."

Båda lyfter fram den kreativa friheten som en av de stora fördelarna med att självpublicera på nätet. Johan Wanloo säger att det finns en enorm frihet i att arbeta helt själv vilket erbjuder möjligheter att testa nya grepp och berättarmetoder. Enligt Diana Davidsson kan nätet vara ett sätt att komma närmare läsarna. Runt ett internetforum går det lättare att få en tydlig bild av vem läsaren är, och vilka intressen som finns.

Johan Wanloo: När man publicerar serier på det "riktiga" sättet är det så många produktionsled, och i slutändan kretsar allting kring redaktören som kan påverka innehållet väldigt mycket. Men här är jag själv redaktören vilket gör att varje dum idé går att ta in. Alla de där grejorna som man på serieskolor fick lära sig att man inte ska göra, det kunde jag göra bara för att jag ville. Som "show, don´t tell" – att man ska visa och inte berätta. Jag kanske vill berätta!"

Diana Davidsson: "Det går att nischa serien så mycket mer om bilden av läsaren är tydlig. På ett internetforum går det att skapa ett intresse redan innan serien är klar, för man vet att de som är läsare har det intresset. Och det går att föra en slags dialog med läsarna också genom kommentarsfält och liknande. Sedan är ju vissa peroner... ifrågasättande. Det går inte att komma ifrån."

Johan Wanloo: "Jag tycker det där är lite roligt, hela diskussionen om hur fansen kan påverka innehållet. Jag tänker att de inte ska påverka någonting alls - de ska läsa. Det skulle aldrig falla mig in att försöka påverka något jag läser, men det är ju en attityd som man ser mer och mer. Om en tv-serie inte utvecklar sig som man har tänkt sig till exempel. Fans verkar förvänta sig mer idag att de ska få vara en del av processen. Mina fans är ofta lite dissiga. De uppskattar det jag gör, men ska liksom rätta mig. Som till exempel "det finns bara sex liter blod i en människa".

Diana Davidsson: "Mina serier är ju lite mer allvarliga och sorgliga äventyrsberättelser, och då reagerar folk mer på själva storyn. Det blir mer diskussioner kring vad som ska hända i nästa del, och åt vilket håll karaktärerna och berättelsen ska utvecklas."

Internet för stort

Att publicera på nätet innebär alltså en hög grad av konstnärlig frihet, och en potentiellt stor publik. Men både Diana Davidsson och Johan Wanloo ser också nackdelar - främst att internet är så stort och rymmer så mycket.

Johan Wanloo: "Man har ju en kottes chans i en granskog egentligen, och det handlar väldigt mycket om att ha tur. Vissa veckor kan min webbplats ha 25 000 besökare bara för att det var någon fräck portal som länkade till den, men sedan blir det inte så många som stannar kvar. En sån länk ger kanske 20 extra regelbundna läsare."

Diana Davidsson: "Jag har ungefär samma erfarenhet. Jag tror också att kortare humorserier har en tendens att spridas lite enklare på nätet genom delningar. Gör man långa äventyrsserier med en pågående handling kräver det lite mer av läsaren för att komma in i den. Då är det svårare."

Johan Wanloo: "Ja, om syftet med att göra webbserier är att bli populär på internet har man ju valt ett väldigt bakvänt sätt att göra det på. Det är väldigt svårt att synas. Folk går ju inte ens in på Youtube längre för att det är för jobbigt."

Diana Davidsson: "För några år sedan när bloggar blev populärt så råddes ju bloggare att uppdatera tre gånger om dagen för att fånga läsare. Jag uppdaterar min serie en gång i veckan."

Johan Wanloo: "Det kräver lite mer av läsaren, helt klart. Men jag tycker också det finns ett värde i att behöva vänta en vecka på fortsättningen. Då har läsaren något att se fram emot. Det blir som ett långkok, berättelsen drar till sig smak när man måste vänta."

Båda är överens om att verktyg som Google Analytics kan vara väldigt användbara för att styra publiceringen och kartlägga när antalet besökare på sajten är som störst. Diana Davidsson har mestadels en amerikansk läsekrets, och anpassar publiceringen av nya delar till amerikansk tid. Johan Wanloo säger att det finns några ganska enkla läxor att lära, som att det inte är värt att publicera något på helgen, för det är väldigt få som går in då och läser. Detta gäller också under semestertider, när han uppger att det nästan är lika bra att ta en paus eftersom besöksantalet går ner så mycket.

Wordpress och Tumblr

De båda serieskaparna har testat lite olika publiceringsverktyg, bland annat Wordpress som är en av de populäraste alternativen i branschen. Det finns många tillägg till publiceringsplattformen som är anpassade just för att lägga ut serier.

Johan Wanloo: "Jag satt en hel dag med supporten för mitt webbhotell när jag skulle installera Wordpress, och nu har jag dessutom glömt hur jag gjorde. Så om jag måste göra om det igen blir det inte roligt..."

Diana Davidsson: "På mitt webbhotell var Wordpress redan förinstallerat. Men jag tycker också att Tumblr är väldigt praktiskt, och de har dessutom bra inbyggt stöd för webbserier."

Johan Wanloo: "Ja, Tumblr är bland det smidigaste och enklaste jag sett. Skulle jag göra en webbserie igen skulle jag använda Tumblr. Det är synd bara att de inte stöder annonser."

Diana Davidsson: "Man kan ju skaffa sådana här donationsknappar på sin webbplats. Jag har en sådan på en av mina sidor, och får väl in kanske 30 dollar varje månad. Det är inte så mycket."

Johan Wanloo: "Jag vill ju inte skryta, men jag fick faktiskt in totalt 700 kronor från Google-annonser på min serie. Det kan man köpa ett par skor för!"

I slutändan förlitar sig Diana Davidsson på andra uppdrag för att få ekonomin att gå runt, som frilansande illustratör. Johan Wanloos serie En Brat i skogen finansierade sig i slutändan genom att den köptes in av papperstidningen Herman Hedning.

Johan Wanloo: "Jag fick samtal från en redaktör som ville köra den, och då hade jag ju redan 113 sidor som var färdiga, och bara behövde formateras om. Sedan gick serien i tidningen under ett och ett halvt år. Paradoxalt nog var det alltså gammelmedia som gjorde detta till en bra affär."

"Papper kommer aldrig att dö"

Ett sätt att nå läsare, och därmed framgång, på nätet har annars allt mer blivit att ge ut serier genom olika appar som distribuerar serier digitalt. Ett slags förlag för den digitala världen alltså. Amazon-ägda Comixology hör till en av de mer populära alternativen internationellt sett, och Egmont har nyligen lanserat sin app Seriecentralen som samlar svenska serier.

Johan Wanloo: "Jag använder Comixology själv, men det blev en markant försämring när Amazon köpte dem. Det blev mycket svårare att köpa tidningarna, och dyrare blev det också. Jag gillar Seriecentralen just för att de vanliga begränsningarna inte finns där. En gammal sanning i den svenska seriebranschen är annars att en bok inte kan vara mer än 90 sidor för då köper ingen den. Men nu går det att göra hur långa serier som helst. De serier jag själv säljer via Seriecentralen finns inte ens i pappersformat."

Är de traditionella pappersserierna alltså på väg att dö ut, nu när även de stora serieförlagen satsar stort på digital utgivning? Varken Diana Davidsson eller Johan Wanloo tror att så är fallet.

Diana Davidsson: "Jag gillar personligen fortfarande att läsa på papper, och jag tror att det gäller många läsare. Ofta blir det så för mig att jag läser en serie digitalt, och om jag gillar den så köper jag även pappers-versionen efteråt. Dessutom har ju internet inneburit större möjligheter även för fysisk media att produceras och ges ut – som alla spännande serieprojekt på Kickstarter till exempel."

Johan Wanloo: "Marvel Comics uppger ju att de säljer mer pappers-serier nu än de gjorde tidigare. 1993 var folk helt övertygade att pappersböcker skulle försvinna, eftersom allting skulle ligga på CD-ROM trodde man. Ingen vet någonting, helt enkelt."