Denna delen av 99 uppdateras inte längre utan har arkiverats inför framtiden som ett museum.
Här kan du läsa mer om varför.
Mac-nyheter hittar du på Macradion.com och forumet hittar du via Applebubblan.

"30 dagar netto"

Tråden skapades och har fått 31 svar. Det senaste inlägget skrevs .
  • Medlem
  • Stockholm
  • 2004-09-25 23:53

Har försökt hitta information om hur man verkligen beräknar "sista betalningsdagen" utifrån ett satt fakturadatum. (Lite pinsamt att fråga - har varit företagare i flera år men alltid satt upp "en månad" från fakturadatumet).

T ex: "30 dagar netto". Fakturadatum: 2004-10-01.
- Vad blir då sista betalningsdag?

- Vad hade det blivit för dag om man satt "14 dagar netto"?

- Räknar man bort helgdagar - är det därför det heter "netto"?!

Ursprungligen av mirydh:

Har försökt hitta information om hur man verkligen beräknar "sista betalningsdagen" utifrån ett satt fakturadatum. (Lite pinsamt att fråga - har varit företagare i flera år men alltid satt upp "en månad" från fakturadatumet).

T ex: "30 dagar netto". Fakturadatum: 2004-10-01.
- Vad blir då sista betalningsdag?
- Räknar man bort helgdagar - är det därför det heter "netto"?!

Man lägger på 30 dagar, dvs sista betalningsdag är 31 oktober - det är ockås det man skriver ut. MEN eftersom 31 oktober är en söndag får betalningen ske första kommande bankdag, dvs måndag 1 november, och ändå räknas som att ha kommit in i tid.

Man räknar inte bort helgdagar - det är bara när sista betalningsdag är en helgdag som den "räknas bort" genom att betalningen kan skjutas upp.

MacWitty

  • Medlem
  • Stockholm
  • 2004-09-26 22:00
Ursprungligen av macwitty:

Man lägger på 30 dagar, dvs sista betalningsdag är 31 oktober - det är ockås det man skriver ut. MEN eftersom 31 oktober är en söndag får betalningen ske första kommande bankdag, dvs måndag 1 november, och ändå räknas som att ha kommit in i tid.

Man räknar inte bort helgdagar - det är bara när sista betalningsdag är en helgdag som den "räknas bort" genom att betalningen kan skjutas upp.

MacWitty

TACKAR - Då vet jag!

  • Medlem
  • Stockholm
  • 2004-09-26 22:03

Jag vet att någon (tror det var Björn Lundén Info) har tipsat om att sätta en udda siffra, t ex "17 dagar" så att betalaren hajar till över det ovanliga antalet dagar - och förhoppningsvis förstår att betala I TID...

Jag har min Excelfaktura satt till att göra +30 på dagens datum.

Det finns väl heller ingen lag som säger om det ska vara 15, 30, 60 dagar, eller 90 dagar som vissa storföretag kan köra med idag. Störst kör först gäller.

Varför har ni 30 dagar?

Jag har egentligen två fakturamallar. En på 30 och en på 15 dagar. Jag provar första gången med 15 dagar och i enstaka fall får man veta att de vill ha 30 dagar. Då sätter jag mig inte emot. Det stora flertalet betalar dock på det datum man själv sätter.

Jag tror faktiskt att det är lag på att 30 dagar gäller om inte annat har avtalats. Men man kan ju alltid försöka med två veckor eller 20 dagar som jag ofta använder.

  • Medlem
  • Malmö
  • 2004-09-26 01:31
Ursprungligen av leenus:

Jag tror faktiskt att det är lag på att 30 dagar gäller om inte annat har avtalats.

Nej det finns ingen sådan lag.

  • Oregistrerad
  • 2004-09-27 14:48

Jo - det stämmer att ingen kan kräva dig på kortare tid än 30 dagar. Dvs man kan skriva hur kort tid som helst, men man kan inte kräva in pengarna snabbare än 30 dagar. Jag gick en företagskurs där en lärare körde stenhårt med det, och han berättade att han tom fått förseningsavgift en gång, men hade då bara ringt upp och sagt att de fick ta bort den. Och det fick de visst göra.

Dock minns jag inte referensen, vilket är lite krasst i ett sånt här sammanhang.

/ L

Ursprungligen av leenus:

Jag tror faktiskt att det är lag på att 30 dagar gäller om inte annat har avtalats. Men man kan ju alltid försöka med två veckor eller 20 dagar som jag ofta använder.

  • Medlem
  • Karlstad
  • 2004-09-27 15:49
Ursprungligen av ReSign:

Jo - det stämmer att ingen kan kräva dig på kortare tid än 30 dagar. Dvs man kan skriva hur kort tid som helst, men man kan inte kräva in pengarna snabbare än 30 dagar. Jag gick en företagskurs där en lärare körde stenhårt med det, och han berättade att han tom fått förseningsavgift en gång, men hade då bara ringt upp och sagt att de fick ta bort den. Och det fick de visst göra.

Dock minns jag inte referensen, vilket är lite krasst i ett sånt här sammanhang.

/ L

Visst kan man kräva pengar snabbare än 30 dagar! Du kan kräva kontant betalning om du vill, eller 5 dagar eller 10 eller 20. Det finns absolut ingenting i nån "lag" som säger annorlunda, det kan jag garantera.

Men om du INTE anger betalningsvillkoret tydligt eller om det blir tvist om det, sä KAN en domstol I EFTERHAND döma att t.ex. 30 dagar (eller 10 eller 20 eller 60 eller 90) skulle ha gällt (notera tempus: alltså i gången tid) , beroende på bl.a. praxis i branschen, tidigare fakturor du skickat till samma kund, att du varit luddigt i formuleringar eller liknande.

Förresten kan du kräva förskottsbetalning också.

EDIT: Kanske skulle vara bra med några vanliga exempel: Macoteket skickar mot postförskott. Bostream tar betalt tre månader i förväg. TV-licensen betalas kvartalsvis i förväg. Jag debiterar ofta en startavgift INNAN jag börjar omfattande jobb.....Det är alltså ett vanligt avtalsförhållande, och det bryr sig lagstiftaren inte om så länge det görs tydligt.

Det är upp till dig som leverantör att sätta en kredittid. Sen får kunden antingen godta det eller välja en annan leverantör. Så enkelt är det.

/M

  • Medlem
  • Bollnäs
  • 2004-09-26 01:50

Däremot kan man inte ändra kredittiden hur som helst. Har man en gång skickat en faktura till en kund och satt 30 dagar kan man inte sen sätta 15 vid nästa och när man inte får betalningen skicka påminnelse och kräva påminnelseavgivft. Eller kan och kan... Man har svårt att få igenom det.

Första fakturan räknas som att man ingått avtal med kunden, och avtal måste man vara överens om. Vill man ha kortare tid än tidigare får man be om det.

  • Oregistrerad
  • 2004-09-26 08:31

Ett litet sidospår
Hur snabbt reagerar ni när kunderna inte betalar i tid? Dagen efter, 10,15 dagar eller nästa månd?

Jag sätter alltid 10 dagar till nya kunder. Problemet är att många företag verkar ha som policy att aldrig betala tidigare än 30 dagar, oavsett vad som står på fakturan.

Nu sägs det i den här diskussionen att det inte finns något lagligt stöd för det, stämmer det verkligen? Det finns åtminstone en utbredd uppfattning om att man får göra så. Den uppfattningen har jag stött på många gånger.

"Netto" betyder ju "efter avdrag." Har faktiskt heller aldrig förstått vad man syftar på när det skrivs som betalningsvillkor på en faktura.

  • Medlem
  • Karlstad
  • 2004-09-26 09:47
Ursprungligen av TZW:

Nu sägs det i den här diskussionen att det inte finns något lagligt stöd för det, stämmer det verkligen? Det finns åtminstone en utbredd uppfattning om att man får göra så. Den uppfattningen har jag stött på många gånger.

Nej, lagstiftaren har inget som helst intresse av att blanda sig i såna detaljer. Det är helt upp till dig och din kund att komma överens. I de flesta branscher har det varit 30 dagar (eller i praktiken en månad), men det finns inget som helst hinder att sätta 15 dagar, 10 dagar, 2 dagar eller t.o.m. "kontant vid leverans".

Många (större) företag kan i kraft av sin "betydelse" utnyttja detta till månadslånga "lån" och tjänar saftiga slantar på detta. Givevis vill dom inte ge bort denna extra möjlighet att tjäna pengar, utan yrar om "rutiner" och annat. Om man är tuff så står man på sig. Ren förhandlingsfråga.

För egen del har jag gått från 30 dagar till 15 dagar. Meddealde mina kunder detta, och har inte haft några större problem alls.

Det enda problem jag har stött på är när de anställda hos kunden faktiskt själva verkar tro att de inte kan betala tidigare än 30 dagar.

Om de inte betalar i tid så tar jag alltid kontakt med den som jag har gjort jobbet för och låter honom/henne hjälpa till att se till att jag får mina pengar. Har faktiskt aldrig behövt skicka en påminnelsefaktura.

  • Medlem
  • Norrköping
  • 2004-09-26 11:42

Netto i det här sammanhanget betyder väl att beloppet som ska betalas är fakturabeloppet (kontraktsbeloppet). Om betalning sker efter den angivna tiden så kan det tillkomma "förseningsavgifter", påminnelseavgifter", "faktureringsavgifter", "administrativa avgifter" etc. etc.

OT
När det gäller stora företag så är de många gånger riktigt fula. De skickar ut fakturor till kunderna med 20 dagar men kräver att leverantörerna ska ge dem 90 dagar. Fult!
/OT

  • Oregistrerad
  • 2004-09-27 10:13

Måste jag skriva ut antal dagar eller räcker det att sätta ett förfallodatum?

  • Medlem
  • Karlstad
  • 2004-09-27 10:27
Ursprungligen av jakob:

Måste jag skriva ut antal dagar eller räcker det att sätta ett förfallodatum?

Du måste ingenting. Du behöver faktiskt inte ha nåt förfallodatum alls om du t.ex. inte bryr dig om när pengarna ska komma. Men om du sätter ut ett förfallodatum så är det är ju lixom smidigast för kunden om du åxå noterar hur många dagar det är tills dess. Så slipper ju kunden slå i sin kalender om han undrar.

  • Oregistrerad
  • 2004-09-27 16:32

Aaaah - rackans att jag inte minns referensen. Det kan ha varit som du säger, men att prejudicerande fall visat mer än tydligt att det är svårt att dömma någon för försening, om man betalt innan 30 dagar. Tror det var bland annat Preem han hade mopsat sig emot.

  • Medlem
  • Karlstad
  • 2004-09-27 16:56
Ursprungligen av ReSign:

Aaaah - rackans att jag inte minns referensen. Det kan ha varit som du säger, men att prejudicerande fall visat mer än tydligt att det är svårt att dömma någon för försening, om man betalt innan 30 dagar. Tror det var bland annat Preem han hade mopsat sig emot.

Det är nästan omöjligt att börja hänvisa till enskilda fall om man inte är otroligt påläst på det. Som lekman är man inte riktigt vaken för faktorer som en jurist ser direkt som avgörande eftersom man inte kan t.ex. avtalslagen.

Dessutom gäller olika regler i förhållandet mellan konsument-konsument, företag-konsument och företag-företag och skillnaden kan ibland vara ganska stor. I den här tråden antar jag att det handlar om företag-företag, och där finns inga som helst "lagar" om betalningsdatumet (jo, det finns givetvis regler som säger att avtal inte får bryta mot andra lagar). Om man bara varit tydlig INNAN man skickar sin faktura och bl.a. gett kunden tid att klaga om han inte skulle gilla villkoret, så BÖR det inte vara några problem alls.

Kuriosa: När det gäller all slags civilrätt så resonerar domstolarna ofta (alltid?) om en figur som kallas "Bonus Pater Famiglia" på latin, dvs "Den Gode Familjefadern". Man ställer den hypotetisk fråga hur denne (lika hypotetiske) fadern som är rättskaffens, ärlig och omtänksam på alla sätt skulle ha handlat.

Du har enligt räntelagen inte rätt att ta ut dröjsmålsränta förrän efter 30 dagar, om inte annat har avtalats. Detta innebär inte att det räcker att skicka en faktura med t ex "10 dagar netto", utan det måste vara avtalat tidigare när affären gjorts upp.

DÄREMOT: Om du inte avtalat något annat (dvs 30 dagar gäller), men skickar en faktura med 10 dagar netto, och kunden betalar i tid (dvs inom 10 dagar) så räknas detta som att kunden accepterar ett avtal om 10 dagar, och detta gäller i fortsättningen för den kunden.

Har i alla fall jag fått lära mig...

EDIT: stavfel

EDIT 2: Och som alltid med avtal, så är det betydligt lättare att få rätt i domstol om du har ett skriftligt avtal med kunden att visa upp, där betalningsvillkor specificerats.

EDIT 3: Detta gäller oavsett om kunden är företag eller privatperson.

Senast redigerat 2004-09-27 17:30
  • Medlem
  • Stockholm
  • 2004-09-28 00:21

[QUOTE="Hagelin"]Du har enligt räntelagen inte rätt att ta ut dröjsmålsränta förrän efter 30 dagar, om inte annat har avtalats. Detta innebär inte att det räcker att skicka en faktura med t ex "10 dagar netto", utan det måste vara avtalat tidigare när affären gjorts upp.

Så har jag också hört det, att undantag från 30 dagar ska vara uppgjort och accepterat i samråd med kunden. Annars kan man inte hävda kortare datum.

Skilj på räntelagens bestämmelser om dröjsmålsränta, som kan tas ut först efter det att en bankmånad (=30 dgr) förflutit efter fakturadagen, och betalningsfristen som kan avtalas till vad som helst.

Lättast sker detta genom att i orderbekräftelsen skriva in "Betalningsvillkor . . . " och fortsätta med texten "Invändningar mot denna order skall vara leverantören tillhanda inom tio dagar." Efter dessa tio dagar har ett avtal ingåtts eftersom klagofristen löpt ut och kunden är bunden till "Betalningsvillkor . . .".

Ursprungligen av leonardo:

Skilj på räntelagens bestämmelser om dröjsmålsränta, som kan tas ut först efter det att en bankmånad (=30 dgr) förflutit efter fakturadagen, och betalningsfristen som kan avtalas till vad som helst.

Lättast sker detta genom att i orderbekräftelsen skriva in "Betalningsvillkor . . . " och fortsätta med texten "Invändningar mot denna order skall vara leverantören tillhanda inom tio dagar." Efter dessa tio dagar har ett avtal ingåtts eftersom klagofristen löpt ut och kunden är bunden till "Betalningsvillkor . . .".

Nu rör vi oss lite i gränserna av mitt (något begränsade) juridiska kunnande, men jag har fattat det som att det är räntelagen som reglerar betalningsfristen. Dröjsmålsräntan är ju det (primära) verktyg du har för att säkerställa att betalning sker inom betalningsfristen. Och dröjsmålsränta kan tas ut tidigare än 30 dgr FÖRUTSATT att du avtalat betalningsfristen med kunden.

Jag håller inte med dig i din användning av ordet "lättast". Lättast, enligt mig, är det om du har ett skriftligt avtal med kunden där betalningsvillkoren finns angivna. Det exempel du ger innehåller t ex frågeställningarna: är ordbekräftelsen en ren bekräftelse av ingånget avtal eller en oren accept av kundens beställning (jag accepterar din order, givet att du accepterar följande villkor...), och är kundens passivitet en giltig tyst accept.

Men, men, egentligen vet jag inte riktigt vad jag pratar om, och borde kanske hålla munnen stängd...

Ursprungligen av Hagelin:

. . . dröjsmålsränta kan tas ut tidigare än 30 dgr FÖRUTSATT att du avtalat betalningsfristen med kunden.

Korrekt. Jag talar om en situation då inget avtalats, dvs. man är låst till räntelagens bankmånad. I annat (avtalat) fall kan andra tider gälla.

Ursprungligen av Hagelin:

Jag håller inte med dig i din användning av ordet "lättast". Lättast, enligt mig, är det om du har ett skriftligt avtal med kunden där betalningsvillkoren finns angivna. Det exempel du ger innehåller t ex frågeställningarna: är ordbekräftelsen en ren bekräftelse av ingånget avtal eller en oren accept av kundens beställning (jag accepterar din order, givet att du accepterar följande villkor...), och är kundens passivitet en giltig tyst accept.

Det finns två sätt att se på denna typ av avtalbeekräftelse.; Oren, och därmed villkorad accept, alternativt förslag till avtal med negativ bindning. Detta är tillåtet vid affär mellan rörelseidkare, men inte mot privatpersoner. Kunskapmässigt skiljer det sig inte ett skvatt, men kapacitetsmässigt gör det det e ligt lagstiftaren.

Håll för höge farao inte tyst. Det är bara genom meningsutbytet vi lär oss av varandra. Att Du sen, liksom vi alla andra, från tid till annan inledningsvis kommer att fel är en annan sak. Men vi lär oss hela tiden.

Ingen kan allt - alla kan nå´t - frågan är bara vem?

Ursprungligen av leonardo:

Det finns två sätt att se på denna typ av avtalbeekräftelse.; Oren, och därmed villkorad accept, alternativt förslag till avtal med negativ bindning. Detta är tillåtet vid affär mellan rörelseidkare, men inte mot privatpersoner. Kunskapmässigt skiljer det sig inte ett skvatt, men kapacitetsmässigt gör det det e ligt lagstiftaren.

Håll för höge farao inte tyst. Det är bara genom meningsutbytet vi lär oss av varandra. Att Du sen, liksom vi alla andra, från tid till annan inledningsvis kommer att fel är en annan sak. Men vi lär oss hela tiden.

Ingen kan allt - alla kan nå´t - frågan är bara vem?

Att jag skulle lyckas hålla munnen stängd någon längre period är i stort sätt uteslutet, men tack ändå för uppmuntran. Känner dock att ämnet är ganska uttömt nu. Att jag bara inledningsvis kommer att ha fel, stämmer nog inte vad gäller juridiken. Antalet fel kommer bara att öka och öka ju fler år det är sedan jag läste den kursen...

  • Medlem
  • Karlstad
  • 2004-09-28 09:20

[QUOTE="mirydh"]

Ursprungligen av Hagelin:

Så har jag också hört det, att undantag från 30 dagar ska vara uppgjort och accepterat i samråd med kunden. Annars kan man inte hävda kortare datum.

Exakt. Sedan är det en fråga om hur "samrådet" med kunden gått till. Man kan, som Leonardo föreslår, t.ex. skicka en orderbekräftelse med betalningsvillkoren och ge kunden 10 dagar på sig att invända om han inte giillar idén. Eller göra på vilket annnat sätt som helst.

Huvudsaken är att man använt sunt förnuft och uppträtt schysst mot kunden, osv, alltså varit den "Bonus Pater Famiglia" som jag nämnde tidigare. Är man bara det, så har man inget att vara ängslig över.

Rent allmänt så är det här en paradox: Vi svenskar har väldigt ofta en tro att allt vi gör är reglerat i "lagar". Kanske är vi mer vana än andra "länningar" att storebror tänker åt oss. Men just Sverige (och de andra skandinaviska länderna) har jämförelsevis en väldigt liberal civilrätt som ger stort utrymme för "sunt förnuft" och inte alls petar i mikroskopiska detaljer.

Detta gör att vi kan ingå en mängd avtal utan att vi måste ha juridisk expertis till hjälp för att kolla att alla kommatecken finns på rätt ställe och liknande tjafs - som man måste i t.ex. USA, England och andra länder som tagit efter deras sätt att resonera. Poängen som vårt "liberala" system bygger på är att ju mer detaljer man börjar inkludera i bestämmelserna, ju större är risken att man glömt något och att det därigenom slipper igenom. (Jämför: Om man listar alla farliga saker som inte får tas ombord på flygplan, och nån kommer med nåt lika farligt men som inte finns med på listan, så kan man ju inte ta prylen ifrån passageraren. Men om man bara skrivit att "inga grejer som kan vara farliga får tas ombord" så har man stöd för att plocka ifrån honom prylen).

Den politiska grundidén som ligger bakom är ungefär att "Skälet till att ett avtal över huvud taget kommer till stånd är att man vill bygga upp nånting, att samarbete mellan två aktörer ska generera nåt mer, dvs 1 + 1 ska inte bli 2, utan 3, eller 5. Och Sverige är ett så litet land att vi inte har råd med en massa inbördes strul för då tappar vi den lilla konkurrenskraft vi har."

Därför skapade man för ca 30 år sedan (?) t.ex. avtalslagens paragraf 36 som är så gott som unik och kallas gärna för "Avtalslagens generalklausul". Den gäller i avtal mellan företag och företag och säger i princip att ALLA avtal kan i EFTERHAND ändras helt eller delvis eller helt annuleras av en domstol om det visar sig att någon (eller alla) avtalsparterna kört med mörka kort, vilselett eller på annat sätt burit sig "ohederligt" åt.

På så sätt tvingade man företag att vara schyssta. Storföretag med slemma bolagsjurister fick plötsligt svårt att blåsa mindre företag (som t.ex. inte hade råd med juridisk expertis) genom att ändra en liten formulering och det kom i mindre usträckning att handla om exakta ordalydelser eller ett kommatecken på fel/rätt ställe. Nu handlade det istället om avtalets MENING.

Jag jobbade i Asien under många år och såg bl.a. byggkontrakt för hotell och sånt. Det handlade om hyllmeter med pärmar, kanske 10-15.000 sidor tättskrivna med knepiga formuleringar och detaljerade beskrivningar av vad parterna hade ansvar för. I Sverige är liknande avtal inte bråkdelen så omfattande.

Jag såg bl.a. ett bygge som tvärstannade för att det visade sig att marken på ett ställe inte skulle klara belastningen. Man hade tyvärr gjort en felaktig förstudie av grundförhållandena. Detta hade upptäcks långt tidigare av rör-entreprenören, men inte rapporterats av honom eftersom det inte låg under hans ansvar enligt kontraktet. Han hade låtsat som om det regnat, och istället för att bygget skulle kunna ha stoppats i tid och man skulle ha kunnat påla medan kostnaderna hade varit relativt låga, så kostade det nu istället massor.

I Sverige händer inte detta (inte normalt i alla fall), eftersom varje avtalspart förväntas uppträda schysst. Skulle en svensk rörfirma upptäcka liknande fel här och strunta i att rapportera till byggledningen, så skulle han få fan.

Givetvis finns det en del saker som är civilrättsligt detaljreglerade hos oss också, men sällan genom "lagar" (dvs ingående i Svensk Författningssamling och utfärdade av riksdagen) utan som "bestämmelser" (regler utfärdade på myndighetsnivå). Men grundidén är att man klara sig fint om man bara uppträder hederligt, har goda avsikter, behandlar folk med samma respekt man vill ha själv och är den där Bonus Pater Famiglia - så gott man kan.

Sorry, detta blev lite off topic och dessutom långt. Jag kom in i andra andningen, liksom....:)

D

EDIT: Stvafle

Ursprungligen av Danne V:

...låååångt inlägg...

Bonus Pater Familias är väl ett begrepp som använts endast inom skadeståndsrätten? Och där är den väl kraftigt omodern, och ersatt med den enkla frågeställningen "Vad är normal försiktighet bland förståndigt folk i den aktuella situationen/verksamheten".

Bevaka tråden