Gamla godingen är en svart Gibson Les Paul standard från sent ´92, härligt, härligt, men så innihelv.... tung så man inte kan röra sig.
Den äldre godingen är en Fender Musicmaster från 1957. Omlackad och utan elektronik köpte jag den för 2500kr, den har kort mensur, men en så´n TON så man vet inte vart man ska ta vägen. Sitter en Fender vintage noiseless (i halsläge) på. Har en alldeles egen ton. Jag upptäckte sent omsider att mitt ljudideal faktiskt har med singlecoils att göra. Men nu har jag övergått till stärkare av äldre snitt, som gärna vill ha mer effekt att tugga på.
Nuvarande stärkaren är en hemmabyggd 3w stark liten doning vid namn myggbett. Ett 12ax7, ett el95, och en rörlikriktare (ez90) för syns skull. Jag har också en Boss sd-1 att skrämma slag på ingångssteget med, mao står den på max volym med bara ett uns gryn. Låter helt okej, men lite mer puts behövs i frekvensresponsen.
Den äldsta godingen är min favvo akustiska, en Levin orkestergitarr från 1951. Träigt ljud, på nå´t sätt. Skön är den och vibe har den också.
