Vilka av er följde Stockholm Pride?

Hela landet bygger ju på heteronormen.

Allt från dagis till blanketter;
Vårdnadshavare. sedan kryssrutor; "Förhållande till barnet" "x moder" "x Fader" ....inget mer.
Men om man är ett lesbiskt par då? Eller två killar? Vafan?

Känner ett lebiskt par som fick barn; försäkringskassan hade grava problem med vem
som skulle kallas vad. Rödflammiga i synen vart medleålders kärringar som inte visste ens
vad de skulle säga eller kalla dem.

Jobbade ihop med en lesbisk tjej på Volvo, hon vart helt livrädd för att det skulle komma
ut att hon hade flickvän. Hon vart handsvettig varje måndag då helgen diskuterades.
Alla andra tjejer berättade ju vad de gjort ihop med sina killar....
Alla grabbarna vad de och tjejen gjort. Jag var med och gjorde upp en plan ihop med henne för hur hon skulle
kunna komma ut säkert. För hon var rädd.

Hela tiden är det så, det förutsätts med automatik att man är just hetero.
Att man är "normal". Vad är det för jävla snack. är man "onormal" då om man är Bi/Homo?

De som delar in världen i "normal" och "inte normal" ("onormal"), hur trånga i skallen är de?

Nä, man är OCKSÅ normal. Så less på att normal innebär "majoritet" för de flesta.
Om en majoritet åt hästskit skulle det alltså ses som "normalt" ? Ibland får man kämpa emot det som man anser är fel, även om man är en minoritet har man rätt bli schysst behandlad.

Om folk började tänka själva istället för att bara acceptera andras tankar hela tiden så kanske man kan förstå att det är inte det "normala" att skaffa 2.211, ihopgökade i missionärsställningen, barn ihop med ngn av motsatta könet. Det är det "vanligaste", men fan inte det "normala".
Jag har inga barn, är jag onormal då? Att jag legat med människor tidigare i mitt liv som vart det ena eller andra, gör det mig mer eller mindre "normal".

Den öppenhet mot homosexualitet vi ser i väst sedan 10-15 år är skör och inte alls förankrad djupare ner i folklagren och en recession är mycket möjligt vid en större social kris. Beviset för det är att många säger sig vara tillfreds med homosexualitet, men reagerar om det syns. Dom menar att bögar är okej, bara man slipper se dom och att några av dom paraderar en gång per år är störande och ifrågasätts utan att man därför ifrågasätter några andra parader. Man undrar varför "dom" som vill bli behandlade som alla andra samtidigt vill "sticka ut" och "synas" och "vifta runt" med sin sexualitet. Som om det skulle ha med varandra att göra :-D.
Ett annat exempel är denna avpersonifiering av homosexuella - något som också är vanligt vid xenofobi. Man låter en person eller en grupp (PRIDE-kalaset t.ex. - som ju bara är en viss procent av flera hundra tusen homosexuella i Sverige) - representera alla homosexuella.

Det tar tid för upplysning och civilisering att sjunka ner i folklagren. Senaste vågen av acceptans av homosexualitet är mycket färsk och skör - den har drivits av den politiska och kulturella eliten - som mycket annat som gjort världen en bättre plats att leva på. En del godhet kommer underifrån - en del uppifrån - om man läser historien. Att kraftigt exponera - i detta fall homosexualitet - med debatter, i TV-serier, filmer, böcker, serietidningar (Bamse - som min dotter läser - tar upp det), festivaler på gator och torg, ja, populärkulturen helt enkelt - är nödvändigt en lång lång tid för att bryta ner ignoransen. Eller snarare förbereda kommande generationer - ty det är först då det lossnar - förstockning hos många vuxna nu levande är tyvärr ofta omöjlig att fixa till.

Den dagen alla reagerar likadant när dom ser två män kyssas på bussen - som dom regerar när en man och en kvinna kysser varandra - först den dagen är vi framme och har tagit en viktigt steg i utvecklingen att bli hela och sunda människor och samhällsmedborgare. Det kommer att ta två generationer - kanske tre. När det gäller rasismen har utvecklingen hunnit lite längre, men även där krävs en ständig "påminnelse" - ett nedbrytande av mörka skikt i samhället (därför t.ex. viktigt med etnisk blandning i media - se USA och UK som aktivt kvoterar detta).

Man måste försöka sätta in företeelser som t.ex. PRIDE i ett större sammanhang - ja, t.o.m. ett globalt sammanhang. Kan man inte det så är man rökt och förstår inte vad som händer i samhället och världen. PRIDE är i grunden ren och skär politik - det är en del av en samhällsutveckling. Har man problem med uttrycket denna politik har - ett tåg en gång per år där en del inslag är menade att provocera förstoppade hjärnor - så är man målet för denna provokation. Detta är klassisk kultur - var stort redan på medeltiden (gycklare etc). Själv tillhör jag dom som tycker saker är ännu mycket roligare just därför att jag vet att en del mörka själar blir provocerade :-D. En del stå-uppare är ju mästare på detta. Det kan vara fruktansvärt roligt - jag kiknar av glädje djupt i själen.

På orten finns en flata som i lokalpress, radio och på diverse sociala forum emellanåt gnäller över hur o-gay regionen är. Här finns inga gay-caféer, alla är så tråkigt normala. Typ.

Om ens sexuella läggning är det man i första hand identifierar sig med, så saknas troligen en hel del annat.

Orka, liksom.

Jag skiter i andras sexuella läggning, och de kan skita i min.