Andreas testar Oneplus 5T

När Oneplus lanserade sin första telefon användes den populära Android-ROM:en Cyanogen, men till sin andra bytte företaget till en egen variant baserad på en ren version av Android. Det egna systemet kallas Oxygen OS och i Oneplus 5T har denna kommit upp i version 4.7.1. När vi testade Oneplus 5, som då använde Oxygen OS 4.5.1, kritiserade vi telefonen för det flertal buggar som plågade systemet. Jag kan gladeligen rapportera att detta inte har varit ett problem med denna version.

En grundläggande skillnad i denna version är så klart att mjukvaran har anpassats för den nya upplösningen och de virtuella knapparna som nu huserar på skärmen. Utöver det har systemet bestyckats med några kosmetiska förändringar, bland annat visas innehållet i mappar på ett annorlunda sätt än tidigare. Det är rent estetiskt lyckade förändringar, och att det ingår i ett system som överlag flyter på väldigt bra och är responsivt skapar en känsla av ett uppfräschat och välpresterande system.

Precis som tidigare kan du anpassa flera delar av systemet, och även hårdvaruknappar. Oneplus signaturfunktion är den fysiska reglageknappen längst upp på telefonens vänstra sida som styr notiser. Detta reglage låter dig växla mellan tre olika notislägen: tyst, stör ej eller ring. Dessa representerar olika nivåer av hur mycket notiser och ljud som släpps igenom, och du kan i inställningarna konfigurera dessa ytterligare så att de passar dina personliga preferenser bättre.

Det är väldigt smidigt att snabbt kunna sätta enheten i ljudlöst läge utan att behöva låsa upp den, men den fysiska knappen skulle gärna fått vara lite större och mer distinkt. Med ett skal på telefonen blir det lätt att jag får leta runt med fingret innan jag kan känna vilket läge knappen är i och därmed i vilken riktning den ska flyttas.

Denna anpassning gäller även de virtuella knapparna på skärmens nedre del. Du kan ändra ordningen för dessa, och du kan även styra vilken funktion som aktiveras om du dubbeltrycker på hemknappen. Jag har använt den till att stänga på och av funktionen för delad skärm som ingår i Android 7, en mycket snabbare metod än hur det hanteras på flertalet Android-konkurrenter.

En annan funktion som introducerats i mjukvaran är något som kallas Parallella appar. I sin nuvarande form handlar detta om möjligheten att skapa parallella versioner av appar för sociala medier, vilket är användbart för dig som har fler än ett konto och ogillar att byta mellan konton när du öppnar appen för Facebook, Twitter, Instagram med flera. Den parallella versionen av dessa appar markeras med en gul stjärna och blir samma sak som att du startar appen för första gången. Jag som exempelvis har ett eget konto, ett 99-konto och ett Fulkultur-konto i appar som Instagram eller Twitter blir det väldigt smidigt att bara välja om jag vill öppna appen med mitt eget konto eller något av de jobbrelaterade.

Oneplus erbjuder även en funktion som kallas "Omgivande display", vilket kort och gott innebär att inkommande meddelanden kan visas upp på OLED-skärmen utan att du behöver väcka den. Det liknar de "always on"-lägen som andra erbjuder, men här är det alltså bara en funktion som aktiveras när ett meddelande eller en notis av något slag anländer. Med tanke på att telefonen har denna kapacitet är det tråkigt att företaget inte låter användaren aktivera ett always on-läge som visar klockan, notiser och liknande hela tiden. Det kanske är av batterisparande anledningar som detta inte erbjuds, men då Oneplus lyfter fram användarens valmöjligheter som viktigt för företaget kan jag tycka att användaren skulle få välja även här.

Ansiktsvänlig inloggning

Det är dock inte bara kosmetiska förändringar som är nytt i Oxygen OS 4.7.1. Oneplus har även valt att utveckla ett system för inloggning via ansiktsavläsning, något jag var väldigt skeptisk till inledningsvis då Samsungs motsvarighet på Galaxy S8 och Note 8 inte imponerat. Oneplus använder likt Samsung kameran för ansiktsavläsningen, men på något sätt har de lyckats betydligt bättre. Jag har inte lyckats lura systemet med att hålla upp en bild på mig själv och lösningen är snabb, och har en förvånansvärt låg felprocent faktiskt.

Oavsett om jag försöker logga in i ett nedsläckt rum eller tar upp telefonen från fickan och vinklar den försiktigt uppåt mot mitt ansikte loggas jag in snabbt utan allt för många misslyckade försök. Det verkar som att Oneplus lösning är betydligt mer känslig för avståndet mellan telefonen och ditt ansikte än aspekter som ljusnivåer och liknande. Om telefonen inte lyckas logga in dig omedelbart kan du bli tvungen att låsa och låsa upp telefonen igen för att göra ett nytt försök, men detta händer inte så ofta och om du skulle ha större svårigheter med ansiktsavläsningen kan du alltid använda fingeravtrycksläsaren på telefonens baksida som är snabb.

Oneplus beskriver inte exakt hur den här lösningen fungerar, och med tanke på att den rent tekniskt inte använder lika avancerade lösningar som exempelvis Apples Face ID-lösning är det svårt att uttala sig om hur säker den egentligen är. Men faktum är att ingen lösning är helt felfri, och då du inte kan använda den för att autentisera dig via Bank ID handlar det egentligen bara om du vill ha tillgång till ett smidigare sätt att logga in på telefonen. Och det är smidigt, hatten av till Oneplus för ett lyckat första försök.

Samma goda prestanda

Med tanke på att det är samma systemkrets som används här som i föregångaren Oneplus 5 är det inte särskilt förvånansvärt att prestandaresultaten är mer eller mindre identiska. I Geekbench 4 blir resultatet 1 965 och 6 689 poäng för de enkelkärniga respektive flerkärniga testerna, vilket är på samma nivå som föregångaren och i den absoluta toppen för Android-lägret. Det är en rejäl bit efter Apples nya A11 Bionic-krets dock. Samma situation gäller för Antutu-resultaten.

När det gäller grafiken kan Apple dock inte hävda sig lika bra och även denna gång blir Oneplus bäst i klassen i grafiktestet 3dmark Sling Shot Extreme. Resultatet är även bättre än konkurrerande Android-telefoner med Snapdragon 835-kretsen, så det verkar som att Oxygen OS antingen är mer lättdrivet än konkurrenternas system eller så har Oneplus helt enkelt optimerat systemet bra sett till grafikprestanda.

Gyllene medelvägens batteritid

När det gäller batteritid har Oneplus länge erbjudit imponerande god uthållighet, och detta förändras inte med 5T. Batteriet är lika stort som tidigare, 3 300 milliamperetimmar, och batteritiden blir också väldigt lik den hos Oneplus 5. Eftersom 5T har en större skärm och något högre upplösning blir batteritiden med skärmen aktiv något sämre än hos föregångaren, men inte på en nivå som begränsar på något sätt. När jag kommer hem från en normal arbetsdag har jag i regel cirka 75 procent laddning kvar, vilket var närmare 80 procent med Oneplus 5.

Det låter mycket och det beror på att jag inte använder sociala medier och andra typer av appar som håller skärmen igång särskilt flitigt. Om du vet med dig att du gör detta skulle laddningsnivån så klart vara betydligt lägre, men det är inga som helst problem med att ta sig igenom en arbetsdag och ändå ha laddning kvar till lite mobiltid på kvällen. Om du börjar få ont om laddning kan du aktivera batterisparläget som ger några extra timmar i utbyte mot försämrad prestanda. Försämringen i prestanda är märkbar men inte aktivt störande, och då detta läge sannolikt bara behöver användas mot slutet av dagen får det ändå anses vara okej.